I ett försök att städamitt tangentbord på min bärbara har jag lyckats förstöra plast-grejen till shift-knappen och f3-knappen. Eventuellt även mellanslag som jävlas förtillfället. AArrggh!

Min information hamnar llängst ner i hörnet och det är nåt djävulskt frustrerande.

TJINGTJING

Dagens i-landsproblem!

Muhahahha

Oförskämdhet det enda som föklarar min lamhet när det gäller uppdatering. Och det känns inte som det blir en brak-comeback för den delen heller även om jag säkert sitter inne på några smaskiga historier om idiot-chefer, fanatiskt pluggande eller julgranshandlande i oktober.

Kan passa på att slänga in en liten anekdot om den väldans trevliga halloween-festen jag och simon ramlade in på i East Brunswick häromdagen. Där träffade vi på Melbournes mest underlige man, Thomas Henning, med alla sinnen med en betoning på speciell, hittade en hög med rökande spöken i ett sovrum (nej det var inte cigaretter mamma), hängde framför en bonfire ute på bakgården och drack väldans massa öl. Lite för många för om man betitlar sig själv som min kumpan Simme, hehe. Vi återvände till tryggheten i St Kilda runt 6-tiden på morgonen med något runda fötter...

Bilder på den fantastiske (döde) piraten simon och lilla (onda) shedevil elin kan hittas inom kort på vår alldeles egna bilddagbok.

Take care och lev i frid.

Simple Men

Ja, jag vet att jag har tjatat och tjatat om Hal Hartleys filmer men jag kan inte poängtera nog hur j*vla bra de är. Här är ett klipp ur Simple Men från 1992 med Sonic Youth- Kool Thing som soundtrack.
Kolla in hur Martin Donovans roll (karln med skägget) krigdansar förbannat när han ser hur hans stora kärlek förförs av inkräktaren...

Öppna ögonen

Jag förfärades över mina klasskamraters oförmåga att lämna in sina arbeten i tid idag till en kollega. Han svarade kvickt; 'Ja, de är asiater va?' Jag tittade förvånat och lite äcklat på honom och svarade dröjande '..Jaaa...?'
'Mmm, hopplösa, ingen respekt över huvudtaget för den delen heller.'

Som min natur faller sig exploderade jag direkt och läxade upp honom varpå vilket han fortsatte rabbla exempel om hur oförskämda alla 'asiater' är som bor i Melbourne. Om hur aussies blir behandlade om de går till Chinatown för en måltid. Jag svarade snabbt att han skulle själv känna hur det är att vara av asiatiskt ursprung och gå till en riktig OZ-pub för en öl och en burgare. Det sorgliga är att han antagligen aldrig kommer inse vilken sluten värld han lever i med alla sina generaliseringar.

Att prata vitt och brett om att man absolut inte är rasistisk, men att låta en hel världsdel falla under samma stereotyp är uppenbarligen helt accepterat.
I min klass har jag inga asiater, de är lika lite asiater som jag vill bli kallad europé. De är kineser, hongkong-bor, indoneser, malaysianer, japaner, thailändare, kambodianer, taiwaneser, precis lika mycket som jag är svensk.

Att hävda att jag själv aldrig använt mig av stereotyper är naturligtvis alrig sant, men jag hoppas att jag varje dag lär mig att acceptera människor, kulturer, erfarenheter, olikheter mer och mer. Vart är vi annars på väg?

God Morgon

Har precis återuppstått till vaket tillstånd efter en lång natts sömn. Jag drömmer så mycket att jag blir mer trött av att sova än att vara vaken. Inatt rånade jag till exempel nånting (bank var det inte, mer en skola, men hur ofta har de en massa cash liggandes?). Jag rånade det stackars stället på 500 000 och satte sedan av i min bil nerför trapporna på det stora huset.
Helt plötsligt kom brorsans flickvän och skulle stoppa mig (där rök din chans till del av bytet!) men jag och min superbil tog en genväg och kunde bli av med henne (action action).
Väl i säkerhet kunde jag konstatera att jag inte alls just blivit 500 000 rikare utan mer en himlans massa isärklippta A4-papper med halvtaffligt tryck på dem rikare. Förbenade drömmar, inte ens där kan jag lyckas med något.

Jag håller just på med en uppsats om normer, attityder och värderingar i Mongoliet. Om det är någon som vart där, känner någon därifrån etc. , let me know!

Tony Grainger

Häromdagen (Jag är om möjligt mer än förtvivlat dålig på att uppdatera med någon ordning så därför berättar jag veckogamla händelser emellanåt, äkta ursäkt) men i alla fall:

Som receptionist får du tampas med alla möjliga företeelser på en och samma gång. Jag har tidigare berättat om fulla avdäckade backpackers, blombukettsplockande fransmän, kids som inte hittar sina föräldrar osv osv.

Häromdagen (jag börjar igen) kände sig några av våra kära backpackers alldeles hemskt uttråkade och hängde runt receptionen och snackade skit vilket resulterade i visst förlagt effektivt arbete för unga fröken Andersson. Dessutom mumlar de på irländska så all min energi går åt att försöka tolka allt de säger. Jag bestämde mig alltså för att skicka iväg dem till St Kildas finaste rockpub, Espy. Killarna fick eld i baken när jag målande beskrivit procenthalten unga vackra damer på puben och min arbetsro för kvällen var kirrad.

Morgonen efter jobbade jag igen (naturligtvis). Framåt lunchtid kommer en påtagligt bakfull ung man ner för trappan med en eminent men inte märkvärt maskulin handväska under armen. 'Nice bag, mate' är allt jag hinner få ur mig innan karln hasplar ur sig hela historien på rungande irländska.

Den käre irländaren hade på morgonen vaknat av att någon hostat rossligt. Han tittade sig runt i sitt tomma rum och spekulerade en stund om gengångare innan han hittade en ringande telefon på golvet. Redan nu kan man stanna upp och undra vem som har en hostande gubbe som ringsignal och jag slår vad om att killen fick lite kramp i magen redan då. Han svarade tveksamt och det visar sig vara en ung dam som tackar guuuuud för att han svarade och undrade om hennes väska var kvar i hans rum. Han plirade runt och såg den. Lilla damen meddelade snabbt att hon skulle komma dit inom några minuter och hämta den. Mr Irländare får därmed masa sig ur sängen och klä på sig. Bland hans kläder hittar han följande: En väska innehållande allt en ung tjej kan tänkas ha inkl. plånbok. En telefon uppenbarligen, en jacka och ett par skor. Knappt hinner han tänka hur unga damen tagit sig hem utan några tillhörigheter förrän telefonen börjar ringa, ursäkta, hosta igen. Den här gången har den unga damen fått en något djupare röst och min käre vän irländaren skiter nästan på sig när den djupa rösten presenterar sig som den unga damens far.

'Where the hell are you?' Dundrar farsan och Mr Irish hasplar ur sig adressen.
'What's your name' Vid det här laget har irländaren återfått fattningen och insett att om det är något han inte borde göra är det att utge sitt namn till eventuell biff till farsa av tjejen han just....backat över, hrrm.
'....Tony.......Grainger....' svarar han inte helt övertygande men farsan köper det.

Det är här jag kommer in i bilden, irländaren, Tony Grainger rusar ner till mig och innan jag hinner säga 'mate' har jag handväskan bakom receptionen och en post-it-lapp med namnet Tony Grainger på.
'If someone asks for Tony Grainger, say he's not in, alright!!?'
'Who the hell is Tony Grainger?!'
Uppenbarligen fanns det ingen tid för förklaringar, Grainger hade fullt upp att vandra runt i receptionen och mumla om avsågade hagelgevär och muskliga fäder. Helt plötsligt är alla gäster på vårt backpackers involverade i Tonys nattliga äventyr och en höjer rösten och säger: 'Let's check her id!'
Som duvor på en brölev kastar de sig över väskan och letar fram plånboken. När faktum återstår att flickan har en månad kvar till vuxen ålder sjunker Tony ner till marken och blir en liten pöl. 'And she asked me to sing her a lovesong...I should have played her a disney-movie.'

Sekunden efter klampar en 2x2 meter äkta karl genom dörren med en sleten ung tjej i släptåg. 'We're here for that handbag, Tony, is he around??' Jag försökr förklara så gott jag kan att Tony tyvärr var tvungen att gå ut på ett ärende men det är svårt när en väldigt anonym man sitter på andra sidan av rummet och hummar högt till sitt taffliga försök att avslappat spela gitarr. Jag får efter att de försäkrat sig om att Grainger inte stulit något ur hennes 5-kilosväska dem ut genom dörren och Tony med gitarren kan svimma av lättnad.

I fortsättningen kommer nog Tony Grainger agera nattklubbsvakt och lusläsa leg innan han släpar med sig unga damer hem genom Melbournes nätter....

Min pappa, en lustig karl.

Min käre far fyllde 60+1 i helgen. Eftersom han ar en karl utan stora behov av materialistiska saker men en enorm förkärlek för digitala prylar bestämde jag och och Simpan oss for att inhandla ett vinställ på coolstuff. Men det var inget vanligt vinstall, det var något mer än så, det var digitalt! Man kan alltsa få veta exakt hur mycket som druckits ur bag-in-boxen under släktkalaset, få reda på exakt hur många glas som är kvar i påsen och så vidare och så vidare. Med andra ord något varje svenne-svensk borde ha. Jag matade in VISA-numret, misshandlade mitt konto återigen och vips var paketet på väg mot min fars födelsedag (är det inte fantastiskt?).
På den stora dagen får mitt pappa ett paket pa posten. Många av oss hade naturligtvis slitit upp paketet och ooh-at och iiih-at av förtjusning. Men inte min paps! Han säger bryskt utan att öppna paketet (den gamla instinkten från bok-klubbarnas tid, man kanske behöver betala!) att "Det har har inte jag beställt!!". Efter flera dagar och flertal email mellan mig och mamma inser de att paketet är fran mig och igår mottar jag sms-et (ja, min pappa börjar bli ganska flink med mobilen) som lyder som följande:

Hej elin och simon tack for presenten jättefint hoppas ni mår bra hälsar DG

DG i det har sammanhanget står för dögrävarn men det ar en annan historia!
Nu sitter han enligt mamma hemma och lusläser instruktionerna och gottar sig. Lilla pappan...

Ha! Visade sig att det inte var nagot prov. For att fira roar jag mig istallet med att lasa om det har.
och det har

Elin - inte alltid sa cool som hon ser ut

Fruktsallad

Jag känner mig som ett utsketet päron (klå den liknelsen) efter en hel dags arbete.

Nu- sömn
Imorgon- Prov i lag och ordning

Att vara eller inte vara smidig

Är vi inte alla stolta över vår kulturminister som vägrat betala tv-licens under flera år. Muhahahaha

Kom till skolan i morse och kom pa att jag hade ett praktiskt test. Min larare, varldens sotaste lilla dam gav mig en blick och sa: Elin, you are not yourself today, what's wrong!?
Jag brot ihop fullstandigt och borjade lipa infor mina skrackslagna klasskamrater som aldrig sett mig annat an som ledare for klassen och standigt sjalvsaker infor larare.
Jag tog mig samman och gjorde det forbannade testet men jag tanker ta resten av dagen ledigt.
Det ar bara att erkanna; jag langtar hem.

/Elin - inte helt stabil.

Smokin

Vi hade en diskussion i klassen idag om rökning. Melbourne kommer införa rökförbud, likt Sverige, på alla klubbar, barer, pubar etc. i juli 2007. Nu finns det ett antal barer runtomkring i staden som mottagit summor med pengar från tobaksbolag i syfte att behålla eller till och med uppgradera sina uteserveringar, terasser etc. Med andra ord försöker tobaksbolagen krampaktigt hålla fast vid sina kunder genom att se till att de fortfarande kan gå ut på krogen med cigg-paketet i innerfickan. Frågan var som följer: Är det moraliskt rätt av barerna att acceptera dessa summor av pengar mot att i gengäld tillåta sina besökare att röka på uteserveringar och sälja deras produkter?

Många av mina klasskamrater ansåg detta fel och skamligt att helt sonika, fast helt i enlighet med lagen, låta sig mutas av dessa cancer-gynnande bolag. Jag vände lite på diskussionen och menade att det faktiskt fortfarande är helt lagligt att tända en cigg på de flesta uteställena idag och fann det lite lustigt om cigaretter helt plötsligt kommer bli tabu bland allmänheten så fort lagen träder i kraft. Jag menade även på att vänder vi inte bara de sura blickarna mot ett svart får (tobaken) medans vi håller det andra om ryggen (alkoholen)?

Ickerökare som jag är är jag mer än lycklig över de nya lagarna men det kan väl ärligt inte vara nån som inte insåg att tobaksbolagen skulle ta till alla medel för att behålla sin del av marknaden?

Cry Cry Cry

Idag har jag lyckats gråta två gånger på olämpliga ställen och en gång hemma alldeles ensam i soffan. Första gången när jag lyssnade på Anna Ternheim- Shoreline på spårvagnen till skolan. Jag kom och tänka på en dag sommaren 2004, en dag som läggs bland de bästa någonsin, som nog aldrig kommer igen. När tre män stirrade på mina tårar (HJÄLP en tjej som gråter, jag måste ut härifrån!) tvångsstirrade jag ut genom fönstret utan att blinka så att mina ögon protesttorkade och linserna höll på att trilla ut.
Andra gången var när en av mina hatlärare som är näst intill inkompetent och dum (för att använda ett barnsligt kraftfullt ord) ville ha ett möte med mig om ett arbete jag skrivit. Uppenbarligen var jag absolut inte underkänd, han ville bara diskutera min lösning av uppgiften och jag började lipa lite i smyg för jag inte vill ha ett möte med honom och framför allt inte diskutera/försvara ett arbete jag skrev timman innan inlämning.
Min tredje och sista gråt-session var när jag öppnade paketet från mamma och hittade två korsordstidningar (så att jag inte glömmer svenska språket) och en rosa prickig t-shirt. Jag kommer aldrig komma ifrån att jag är hennes lilla flicka i rosa, hur trasiga mina jeans än kommer bli, hur mycket jag än färgar mitt hår svart och bär chuck taylors.

Come on Come on

Idiotisk som jag ar har jag inte insett att min installning pa bloggen gjort att bara medlemmar av blogger.com kan kommentera min blogg. Till alla er som klagat till mig, nu ar det fritt fram att kasta era asikter i ansiktet pa mig!

Jag och HumBug, en karlekshistoria

Annu en kvall pa gamla goda HumBug. Max bad mig stanga ikvall och efter en timme stod han redo att ga hem med en flaska vin under armen. Jag gav han en vink och han var borta snabbare an blixten. Jag kan inte fatta att det gatt over ett ar sedan jag borjade jobba har. Vi har ett hat/karlek-forhallande jag och det har stallet. Vi har haft mycket roligt tillsammans och andra stunder lidit av enorm tristess och langtan efter nagot annat. En sak ar saker, nar jag lamnar landet for alltid kommer det alltid finnas en del av mig i denna baren.
Max sa att jag skulle lara Simon lite grundlaggande barkunskaper nar han kommer hit ikvall. Vi far se hur snygga hans pints blir!

logik-gympa

Gjorde precis Mensas provtest. Fick 16/18 pa det lagom svara testet och 13/18 pa det extra svara testet. Genomsnittliga ratt per ip-adress och forsta forsok ar 12.2 for provtest II och 9.74 for provtest III. Jihoo!
Hur logisk ar du?