Frostkampen

Nästan var eviga dag får jag släpa mig upp kl. 06.00 och köra Sippe till tågstationen. För tillfället är det utan undantag temperatur svinkallt ute vilket innebär skrapning av rutor. Oftast hoppar jag in i bilen och huttrar mig till en smärre blåskatarr medans mannen i huset får skrapa med vantlösa händer, även "min" sida av bilen. Min hjärna registrerar direkt icke jämställda aktiviteter i detta förhållande så ibland måste jag vara först ute för att utföra denna karlgöra, inte för att han säger det, utan för att jag behöver det för mitt eget välbefinnande. Idag var en sådan dag, alltså ca 1 av 10. Jag kastar mig ur sängen, på med kläderna och mössan och vantarna och tjockjackan och stegar bestämt ut till bilen innan lille Seve hinner säga ostmacka. Sen skrapar jag för blotta livet, kör honom, kör hem igen och kastar mig i sängen. Aaah denna rättvisa...

Kärleks-mat

Det här kärleksfulla sms:et fick jag av min karl när han var bortrest 9 dagar:

"Vi har käkat chili con carne babe :) Jag ska laga stuvade makaroner och falukorv till dig när jag kommer hem! För jag älskar dig. Och för att det är gott! Puss"

Han kan konsten att charmera samt göda sin kvinna, den där grabben. Men det är viktigt att jag inte tror att han enbart lagar denna gourmet-måltid åt mig för att han älskar mig. Nej nej, det är gott också.

37 minuters effektiv arbetstid kvar

Telefonen är återfunnen ,likaså underlagskrämen (i badkaret), bacardin upptorkad och snön smält. Ni förstår kanske vart jag vill komma med det här? Ja just det, jag är tillbaka med lite mer livsgnista. På söndag åker jag till kallare breddgrader för att bli utklassad på skid-åkning av bland annat min 8-åriga brorson.

Så var påskhelgen äntligen över....

Jag är något kopiöst labil för tillfället. På väg hem från il nattklubbo igår natt kom jag och sambo på den briljanta idén att jag skulle skridskoåka hela vägen hem på mina skor. (Snöovädret hade skapat en otroligt hal yta på samtliga vägar). Planen var således att jag skulle stå rätt upp och ner medans sambon drog mig, jag skulle alltså glida fram på snön. Allt gick galant, cirka tre meter, varpå vi stöter på en halkfri fläck och jag vurpar med knäna först.

Resultat: skrubbade knän

Tillägg: borttappad telefon, 5 mils körande i snöoväder, spilld bacardi samt förlorad underlagskräm

Följd: haltande, gråtande Elin som kände att hela världen gick emot henne.

Redan då borde hon anat att kvällen skulle urarta...

Jag kan uppröras av de mest triviala saker. Jag är en hormonkärring av rang med andra ord. Igår till exempel var det premiär för min partyskiva som jag pillat med dryga timmen och en halv. Sambon hade fått som uppgift att samla ihop bestämda låtarna och bränna ut skivan enligt min lista numrerad 1-29. Stolt sätter jag på skivan inför nyanlända gäster och får till min stora fasa höra Christer Sjögrens helt horribla bidrag till Melodi-festivalen köra igång. Sambon hade kuppat mig med att lägga detta infama missfoster till låt som förstaspår. Jag stegade ut från rummet, bet ihop hårt, räknade till 10 och samlade mig. Men detta först efter att ha gett karln den djupfrysta blicken. Ingen driver med mig eller mina skivor ostraffat.

Got a thing on my mind

Idag är jag sådär fruktansvärt less på alltsammans. Less på att jobba när alla mina vänner är tillsammans, less på att det snöar och är kallt, less på att jag är för mätt och less för att jag precis spillde vatten på min kjol.

För att lätta upp stämningen en smula ägnar jag tiden som blir över mellan att serva våra kära gäster och stå och se allmänt trevlig ut till att planera musiken för morgondagens fest. Jag hör redan hur ni fullkomligt skriker efter ett smakprov så här kommer det, pass på:

Sharon Jones & the Dap Kings - My man is a mean man
Kelis featuring André 3000 - Millionaire
Hip Whips - I need your love
The Plan - Slow fall
Hot Chip - Ready for the floor

Jag tror vi lämnar resten åt fantasin tills det beger sig...

100% paper

Vår bilddagbok har återuppstått. Klicka vidare i menyn till höger för visuella iakttagelser av vårt liv.

By the way, är det egentligen Pete Doherty jag dejtar?

Yes i do!!

Vaknade 07.17 söndag morgon med tungt huvud av att telefonen ringde. Det var jobbet som meddelade att en kollega trott att det var hon som skulle jobba och redan var på jobbet. "Så du behöver egentligen inte komma till jobbet idag, sov du vidare!"
Vad är oddsen att det händer en söndagsmorgon? Jag är fortfarande i extas!

Vi spelade förmodligen genom varenda platta i vår skivsamling lördag kväll, jag har fått en rejäl nytändning vad det gäller musik. För tillfället kan jag bannemej inte få nog av den här låten, fruktansvärd dansant:

Ska det vara fint får du skära lök

Sitter på jobbet och väntar på att det ska lugna ner sig så att jag kan äta en bit mat. Min mage fullkomligt vrålar! Imorgon ska vi ha storkalas hemma i vår lilla tvåa. Jag röjde och donade lite innan idag, man måste självklart ge sken av att det alltid är organiserat, rent och idylliskt á la modemagasin.

Jag kommer ha guidad tur:
"Och här sitter jag och Simon och arbetar med våra olika projekt. Ja mest med min symaskin faktiskt, och Simon ja, han tecknar så gott som varje dag!"

Fast syr jag gör jag ju faktiskt inte, inte alls för tillfället. Och Simon har en idétorkperiod tror jag. Men vafan, ibland får man bre på. Inte vill folk veta att vi stuvat in all bråte i garderoben och att om de lyfter på blomvasen imorgon är det en gigantisk stearinfläck på duken när det är kalas!

(Go Sofie)

Ok, jag hämtar kofoten gubbar.

Ibland måste jag bara brista ut i ett rungande: "Vad fan är det frågan om?!"

"Kvinna bodde på toaletten - i två år."

Bloggen som blev rekordhållare i matreferens

Otroligt!!! Simme skriver nåt nedrans inlägg om "Pacman-falukorv" och får direkt horder av kommentarer. Medans jag är lycklig i dagar om en stackars människa kommenterar mina inlägg nångång i halvåret. Vad är svaret på denna tipsfråga kära vänner?

1. Att min blogg är kroniskt tråkig och borde avlivas en gång för alla?

X. Att majoriteten av svenska "gejmare" har en osund relation till falukorv?

2. Att jag borde ta kort på köttfärsen i stekpannan om den en gång råkar påminna om Italien till formen?



Ps. FAN!!! Alternativ 3 är redan gjort! Simon igen naturligtvis. Ds

Back to school

Någon mer än jag som följer dokumentärserien Klass 9A på SVT?
Niondeklassaren Ala är min nye lille idol. Han är världens charmtroll som trots totalt felfri (skånsk) svenska väljer att använda sitt "hood"-snack. Dessutom sitter han inne på ett helt makalöst ordförråd. För att inte tala om hans krassa syn på omvärlden, till exempel säger han bestämt att han inte ens skulle kunna övertalas av Gud att gå på gympan.

Love him!

Danslektioner?

Fick igår ett kontaktkort skickat till min mobil med en viss Kalle Buggs nummer. Vissa frågeställningar dyker naturligtvis upp: Vem i självaste träsket är Kalle Bugg? Samt: Vem var så nobel att han/hon bestämde sig för att skicka denne Herr Buggs nummer?

Någon sitter onekligen inne med svaret!

Oh happy days

Har suttit över min skivsamling nu ett par timmar. Så mycket historia, så många minnen. Nostalgia bigtime. Det har vart ganska mycket av den varan bland vännerna det senaste. Åldern måntro? Födelsetal eller inte, jag ger mig gärna in på en resa bak i tiden emellanåt. Jag var tjejen som spelade Luke Skywalker med Broder Daniel om och om och om igen enbart för att reta upp min dåvarande pojkväns kompisar. Jag var bruden som köpte en platta med the Distillers enbart för att en kärlek nämnde Brody Armstrong i ett mail. Jag var flickan som stod still på dansgolvet om musiken inte passade. Jag var den som alltid hade ett blandband redo inför festivalen, alltid med The Soda av Hell on Wheels som förstaspår. Jag var tjejen med rinnande tårar när jag såg TSOOL spela Song for the others live på Hulen. Jag var samma tjej som sprang snabbare än vinden med alla polarna till Morrisseys konsert när vi hörde First of the Gang to Die. Jag, som avgudade Eva Parker och som freakvägrade att bli kallad Kent-brud. Som fått en jättepuss av skäggige Ebbot. Jag var också hon som lämnade the Cures spelning för att gå och se Hederos&Hellberg och som sen satt bland hundra andra på golvet och bestämde att detta var bland det bästa... Jag råkade alltid ha en innestående order hos Ginza. Kajal var en förbrukningsvara, converse likaså... Satt och väntade på att nya numret av Sonic skulle droppa i lådan. Så otroligt stoppad i ett fack fast jag vägrade erkänna det.

Och nu då? Äh fuck it, jag är samma brud.

Över en kopp kaffe

Ja kors vad fint det hade suttit med ett glas rött i kväll. Men i stället ska det jobbas, javisst.

Har de senaste dagarna haft märkligt verkliga drömmar. Drömmar där jag utan pardon gör de saker jag egentligen bara sneglat på (och tjusigt avfärdat) i verkliga livet. Jag talar rätt ut och handlar från hjärtat. Sen vaknar jag och återgår utan minsta kommentar till vardagen som den är.

Jag har förresten pratat med flera stycken som inte har en aning om vad de gjorde i oktober och har således bestämt att nästa oktober ska för min del bli helt fucking fantastisk. Det kan du hoppa upp och sätta dig på.

Peka med hela handen

Ibland är det ganska påfrestande att ha en familj fylld av människor med ledaregenskaper. Vi styr, använder omvänd psykologi, ger klara direktiv, siktar alltid mot att få sista ordet mot varandra och förväntar oss resultat utifrån vår egen planering. Det är intressant att se hur de egenskaperna ter sig när du möter en jämlike. Om ämnet är hett kan du ofta inte vara säker på att du gått vinnande ur striden, en öppen motfråga hänger alltid i luften... Och ibland står du där med svansen mellan benen och inser att du är den som får göra grovjobbet, lurad av ett uppmuntrande ord och hopp om ansvarskänsla.

Kräkvarning 2

På hotellet måste vi ibland tvätta åt gäster (långliggare) och inte helt sällan är dessa gäster amerikaner. Något som slått mig är att amerikaner nästan uteslutande har helt groteskt fula kalsonger. Stora vida boxershorts med mönster som morötter, bilar eller pennor. Dessutom kan du kallt räkna med 'skidmarks'. Nej fy fan, på med diskhandskarna och blunda...

Kräkvarning

Jag hytter näven åt de som bodde i lägenheten innan oss och inte bara glömde att städa under badkaret innan de flyttade men som dessutom lämnade inte mindre än två rakhyvlar under det.

(Numera doftar det ljuvlig grönsåpa. Red. anm.)

Party i världens största däggdjur

Vida känt av mina stackars vänner är att jag ska till Peace&Love i Borlänge i sommar. Ibland när allt känns för jäkla tråkigt tänker jag på känslan av att sätta sin fot på festivalmark. Hur allting lyfter från dina axlar och leendet växer. Hur galet roliga de närmsta dagarna kommer vara och att ditt största problem kommer vara huruvida du ska öppna en öl till eller se en riktigt bra spelning.

Om det inte regnar då...

Another statement of our times

Efter en timmes bilfärd med Instant Repeater 99 av TSOOL på högsta volym korar jag den ännu en gång till min absoluta favoritlåt! Det slog mig där i bilen att låten skulle göra ett bra jobb som låten på min begravning. Nej jag har inte tänkt att dö de närmsta 250 000 åren, inte en chans. Men bland får man lov att vara morbid. Och läs (men framför allt lyssna) på hur bra det är:

I'm ready to close my eyes
I'm ready to blow my mind
iI'm ready to leave you all behind

I'm ready to go this time
away where the faces fly
I'm ready to leave instant repeater '99

Tjusigt värre

Det här är veckan som osar felsägningar. Min söta lilla femåriga brorsdotter skulle idag ha på sig ett

"Diarrém"