Frostkampen

Nästan var eviga dag får jag släpa mig upp kl. 06.00 och köra Sippe till tågstationen. För tillfället är det utan undantag temperatur svinkallt ute vilket innebär skrapning av rutor. Oftast hoppar jag in i bilen och huttrar mig till en smärre blåskatarr medans mannen i huset får skrapa med vantlösa händer, även "min" sida av bilen. Min hjärna registrerar direkt icke jämställda aktiviteter i detta förhållande så ibland måste jag vara först ute för att utföra denna karlgöra, inte för att han säger det, utan för att jag behöver det för mitt eget välbefinnande. Idag var en sådan dag, alltså ca 1 av 10. Jag kastar mig ur sängen, på med kläderna och mössan och vantarna och tjockjackan och stegar bestämt ut till bilen innan lille Seve hinner säga ostmacka. Sen skrapar jag för blotta livet, kör honom, kör hem igen och kastar mig i sängen. Aaah denna rättvisa...