Det harda livet som chef (eller: hjalp jag har trakigt)

Jobbat hela helgen sa inte mycket nytt att rapportera direkt. Istallet gjorde jag och Simon slag i saken och tog med Jenny och Par ut pa en St Kilda barrunda i mandags kvall. Jenny och Par bor och jobbar pa Cooee for tillfallet och ar de mest fornojda Soderhamnarna jag traffat, om inte de enda.

Idag har jag blivit tranad av Max hur det ar att vara agare/chef for en liten bar i Melbourne. Han och hans flickvan ska ivag pa semester i januari, for forsta gangen sen han oppnade baren, och jag har fatt det arofyllda uppdraget att ansvara for baren/restaurangen. Som sagt blev jag idag visad hur sjalva oppningen gar till. Forst gick vi och tog en kaffe pa ett fik har i narheten och laste tidningen. Jag fick en mindre brannskada pa tungan och insag att det har kommer nog bli ett tufft skift.
Nar kaffet var slut visade chefen mig hur man gar runt hornet och hamtar tidningen at baren hos de tuffa tidnings-utkorarna. Tidningar ar mycket tyngre an man kan tro och jag kanske far lite traningsvark imorgon, det ar det harda livet att vara chef antar jag.
Efter det borjade det viktiga kontrollerandet av kassan, arbeta minimalt med excel och ga till banken. Bank-kvinnan sag extremt besviken ut att ha en liten brutta (jag) dar istallet for Max och snorpte masterligt med munnen at mig. Sen sopade jag golvet (antagligen ytterligare lite mer traningsvark), dukade borden (10 bord) och det var det. Det tog ungefar en timma och sen hade vi lagom med tid (2 timmar) pa oss att snacka skit, dricka ytterligare en kopp med kaffe och kommentera folk pa gatan.
Nu ar lunchen over och jag har hand om baren ensam under eftermiddagen. Jag har absolut ingenting att gora. Alls.

*klirr klirr klirr klirr*

med öl-eftersmak

Ouch! Trodde vi hade lärt oss från den vindränkta aftonen i onsdags men icke! Här sitter jag nu en lördagmorgon, klockan halv sju med huvudvärk (bom bom bom bom) och jobbet bara en halvtimme borta.

Mike hade styrt upp en gathering av alla sina vänner på St Jeromes och det var snarlikt med en födelsedag där Mike stod och välkomnade anländande gäster. Han trivdes som fisken i vattnet och jag som inte sett honom på fler än flera veckor var inte sen med att fira med en brasiliansk öl.

Sen fick jag panik när jag tänkte på alarm-klockan ställd på 05.45 så vi skyndade till Bar HumBug. Jag hade tänkt mig en sängfösare men istället fick vi gå 5 kvarter med Mary och hämta hennes bil på en övergiven parkeringsplats. Det var som hämtat ur en skräckfilm med dimmigt ljus, fåglar som kurade uppe i taket och framför allt, en motorsågsman i hörnan som tränade sina moves.

Jag fick hjärtstillestånd och trodde att vi alla skulle dö innan vi insåg att vår mördare motorsågsmannen var ingen motorsågsman, utan en lövblåsarman. Efter det dramat fick vi nog, åkte hem till gamla hederliga st kilda där du på din höjd hittar en ho och lite knarklangare, satte i oss en pizza-slice och däckade utan att säga godnatt.

Ok, jobbet, here I come, and I'm not smelling nice.

En gul och en blå

Idag var vi och käkade köttbullar på IKEA. Med extra mycket lingonsylt. Det är skönt att vara lite lagom patriotisk ibland. Sen gick vi lös på svensk-butiken och inhandlade:
Lingonsylt
Sill
Glögg
Ahlgrens bilar
Daim
Kalles Kaviar
Julmust
Knäckebröd
Gräddsås
För tionde gången i rad glömmer jag att fråga varför i ... de inte har falukorv där. Kanske ska man ringa upp självaste Herr Kamprad själv för att få ordning på torpet?

*viftar med svansen och slanger konfetti*

This is it, nu ska jag lamna in sista arbetet
(nastan, har ett pa mandag som jag trycker bort i det undermedvetnas inre vrar)
och springa med latta steg till lilla HumBug och svepa ett glas sluta-skolan-firar-vin och klappa mig sjalv pa axeln.

You did it kid.

Jag och mina hovar

Simon klockan 00.20:
"Elin, jag tror seriost du borde ta pa dig ett par sockar eller nagot, det ar nagot som ar fel pa dem."
(Syftade pa mina minusgradersfotter som varit stelfrusna sen forra aret)

All around Australia

Det ar mitten pa November i Australien och jag har jacka, vantar och langbyxor. Det ar precis svinkallt. Hoppas ni sitter och gottar er i min olycka dar hemma, snart handlar detta inlagget om 45 grader plus istallet.

Jag hankar mig fram de sista veckorna pa William Angliss Institute, nar jag antligen kommer harifran kommer jag grata av lattnad. For en vecka sedan hade jag lite angest och tankte att jag kanske kommer sakna det anda. Men efter en timma i ett klassrum med en ointresserad, idiotisk larare ar alla de kanslorna som bortblasta.

Nu sager jag inte att alla larare har ar sana, langt ifran. Jag har haft nagra av de basta lararna nagonsin har och de har lart mig massor av nyttigheter om livet. Deep shit pommes frites.

Jag och Simon har borjat tok-planera infor vart resande i februari. All planering infor nar mamma och pappa kommer ar i stort sett klart. Mina och Simons resplaner ser ut som foljande for tillfallet:
-Flyg fran Melbourne till Perth 31/01/07
-Campervan 420 mil fran Perth till Darwin 01/02/07-09/03/07
-Flyg fran Darwin till Sydney 10/03/07
-Traffa Kusin Vitamin +pojkvan i Sydney 11/03/06
-Campervan eller bussande upp till Cairns 12/03/07-12/04/07
-Flyg fran Cairns till Melbourne 12/04/07
-Flyg till Bangkok 17/04/07
-Shoppande (om planboken tillater)
-Flyg hem till Svea Rike 18/04/06

Inte sa illa pinkat va?

Morgonkrig

Jag lyckas släpa mig upp klockan 7 på morgonen för att dra in till skolan och tittar ut genom fönstret:

Regn.
Det regnar.
Det spöregnar.
Det absolut forsar ner och blåser nåt så in i helgona i Melbourne.

Nu börjar den stora olidliga kampen:

Sängen vs Skolan

Movie Film

Filmen som gjorde min torsdagskväll lite ljusare
Me and You and Everyone We Know

Palefart

Trots er oerhört kraftfulla respons på mitt engelskspråkiga inlägg viker jag mig inför mitt modersmål och finner mig i bekvämligheten att kunna uttrycka ord som
lagom
bajamaja
snustorr
och blekfis

I ny skepnad

I'm thinking on going international with the blog, providing not only you old farts in Sweden the opportunity to read my highly valued thoughts and anecdotes, but also good friends from around the world. Especially for you Michael Thomas, as you are one of the great friends I managed to charm here in the mysterious country of Oz.

Michael did give me a warning today by the way. He has started to mark red dots next to my name in his friends-list. One red dot for each time I let him down by not coming to his gatherings, making bad excuses when he wants to go see a good band, turning down a friday afternoon drink etcetera. If I don't abandon my workaholic life soon my destiny is only to be feared.

For you people back home frightened by this blog being written in English I promise that every time I make a joke only true Swedes can understand, or if I want to say something highly confidential it will be written in Swedish and Swedish only.

To end this session and run back to my most dreadful class I will write a highly universal word:

Gummifrukt

Jag vet vad det oläsliga ordet är nu (se nedan)
barbeque
Naturligtvis, hur korkad får jag bli, bott här i 1½ år och inte kunna läsa barbeque.
Silly Silly

Gulle!

Och så en hyllning till de fina människorna i vår värld. Vår hyresvärd kom och hälsade på oss häromdagen. Jag gömde Simon i garderoben (han står inte på kontraktet) och hade en liten pratstund med den söte lille mannen om hans resa i Europa och att mina föräldrar skulle komma över.
Idag öppnade jag postlådan och hittade ett brev från honom med näst intill oläslig handstil.

Dear Elin (+Pernilla)
If you are touring - and come down to see the 'Great Ocean Road' I would like to see you and your parents. If there is only me here (as is often the case) I can give you a bed for the night, show you the local sights and perhaps we can have a *oläsligt*. Visitors make life more interesting!
I've drawn a map overleaf to help you find my place!
/Hyresvärden

Jag blir lite varm i hjärtat, vilken sötnos!