Känn en doft av sambolivet

Karln jag delar mitt liv har ibland lite för mycket tid till funderingar. Det låter kanske som en fantastisk lyx i dagens stressiga samhälle men vi snackar inte funderingar om livets mening, nej det är på en hjärndödare nivå än så mina vänner. I sambons fall har det gått så långt att jag har begränsat de tillfällen han fritt får ställa frågor till mig om sina funderingar. Han är numera endast berättigad dessa frågestunder efter han duschat (det är visst i duschen hans tänkande blomstrar). Så här kan det låta vid dessa tillfällen:

Sambo (iförd handduksturban) : Elin, vem är det som har bestämt vad som luktar gott?
Jag (trött) : Men jag vet inte, det är väl någon kemisk reaktion i våra hjärnor som...
Sambo (med deo i handen): Nej men seriöst nu, om man tog en unge och satte den i ett sterilt rum i 10 år och sen lät den lukta på bajs. Skulle han tycka det luktade äckligt då?
Jag (ger upp): Googla eller håll käft.