Öppna ögonen

Jag förfärades över mina klasskamraters oförmåga att lämna in sina arbeten i tid idag till en kollega. Han svarade kvickt; 'Ja, de är asiater va?' Jag tittade förvånat och lite äcklat på honom och svarade dröjande '..Jaaa...?'
'Mmm, hopplösa, ingen respekt över huvudtaget för den delen heller.'

Som min natur faller sig exploderade jag direkt och läxade upp honom varpå vilket han fortsatte rabbla exempel om hur oförskämda alla 'asiater' är som bor i Melbourne. Om hur aussies blir behandlade om de går till Chinatown för en måltid. Jag svarade snabbt att han skulle själv känna hur det är att vara av asiatiskt ursprung och gå till en riktig OZ-pub för en öl och en burgare. Det sorgliga är att han antagligen aldrig kommer inse vilken sluten värld han lever i med alla sina generaliseringar.

Att prata vitt och brett om att man absolut inte är rasistisk, men att låta en hel världsdel falla under samma stereotyp är uppenbarligen helt accepterat.
I min klass har jag inga asiater, de är lika lite asiater som jag vill bli kallad europé. De är kineser, hongkong-bor, indoneser, malaysianer, japaner, thailändare, kambodianer, taiwaneser, precis lika mycket som jag är svensk.

Att hävda att jag själv aldrig använt mig av stereotyper är naturligtvis alrig sant, men jag hoppas att jag varje dag lär mig att acceptera människor, kulturer, erfarenheter, olikheter mer och mer. Vart är vi annars på väg?