Känn en doft av sambolivet

Karln jag delar mitt liv har ibland lite för mycket tid till funderingar. Det låter kanske som en fantastisk lyx i dagens stressiga samhälle men vi snackar inte funderingar om livets mening, nej det är på en hjärndödare nivå än så mina vänner. I sambons fall har det gått så långt att jag har begränsat de tillfällen han fritt får ställa frågor till mig om sina funderingar. Han är numera endast berättigad dessa frågestunder efter han duschat (det är visst i duschen hans tänkande blomstrar). Så här kan det låta vid dessa tillfällen:

Sambo (iförd handduksturban) : Elin, vem är det som har bestämt vad som luktar gott?
Jag (trött) : Men jag vet inte, det är väl någon kemisk reaktion i våra hjärnor som...
Sambo (med deo i handen): Nej men seriöst nu, om man tog en unge och satte den i ett sterilt rum i 10 år och sen lät den lukta på bajs. Skulle han tycka det luktade äckligt då?
Jag (ger upp): Googla eller håll käft.

Kepnock

Jag trillade över min gode vän Davids blogg idag och insåg att denne man borde börjat blogga för längesedan. Äntligen har jag hittat en perfekt sida att mata mitt musikintresse med. David sida är packad med finfina tips till dig som gärna göder öron och själ med toner, och i mitt fall är jag fullt och fast övertygad om att varenda referens denna sida erbjuder är helt enligt min smak.

Så helt sonika niger jag i din riktning David, jag har funnit en giltig anledning att missbruka Spotify istället för att plugga, ännu en gång.

En skadad kvinna reder sig bäst själv

Står i köket och fixar middag (tillsammans med Sipp, jämställdhet javisst!) när största butcherkniven ramlar i golvet. Eller ja, rättare sagt på min arma cylinderformade fot.
- Aj helvete!
Jag plockar upp kniven snabbt som attan och försäkrar sambo att den trillade med skaftet först på foten. Försöker desperat trycka tillbaka girliegirl-gnället om hur förbannat ont det gör och fortsätter hacka lök. Tills jag slänger ett öga på stackars foten och ser att sockan börjar bli vackert blodröd.
Det tar två sekunder sen blir jag utkastad ur köket av Simme som tillfället till ära antagit en klädsam grön-vit ton i ansiktet.
Note to self: Bli för helvete aldrig så skadad att du inte kan plåstra om dig själv i det här hemmet.

Och där står du!

Dörren till badrummet öppnas långsamt och genom en smal springa ser jag sambons ena öga.

- Ele, jag tror att du kommer du tycka detta är roligt men jag vill nog inte visa.

Min förväntan går från 0-100 på rekordtid.

- Joooooo, jag vill se!
- Neeeeeeej, du kommer tycka jag är äcklig!
- JOooooo, kom igen, sluta barnsla dig.

Dörren slås upp och där står han, i sockar, t-hirt och...inget mer. När utbyttes sex appeal mot ren och skär humor?

Den lilla gamla damen med huckle

Ännu en dag på jobbet: En man försökte få mig att känna mig underlägsen och obildad nyss genom att använda ordet diskonteringavdrag i telefon, då våra priser inte föll honom i smaken. Nu är min fråga, är jag eller han i behov av hjärnceller? Jag är i vilket fall som helst i behov av lite ryck-på-axlarna-mentalitet. "Lilla gumman"-behandling får mig bindgalen, basta.

Nej det är ingen vanlig dag....

Jag blir lika förvånad varje gång. Den där årstiden som alla väntar på kanske kommer ändå? Helt plötsligt slänger himlen av sig sin gråa kappa och överraskar oss med en klarblå himmel. Vad en liten gnutta hopp om sommaren och en stund utan jacka i solen kan göra med en människa. I feel like dancing GODDAMMIT!

Shop Ohoj!

Nu har jag och Nenis börjat kränga kläder på Tradera.
In och shoppa med er era odågor!

Bah inspirerar...

Mitt andra oerhört legitima skäl till ickeexisterande bloggning är en weekend i Köpenhamn hos min ovärdeliga bundsförvant Lillskitan. Lillskitan är smeknamnsdöpt efter Alice Bahs katt by the way. Helt och totalt vrickat, jag vet.