Wednesday, September 06, 2006

Kossa vid bord två

Står framför 4 feta tanter och hade gärna stampat med foten, om det inte hade vart otillåtet inom restaurangbranschen, åt deras totala seghet med att bestämma sig för vilken föda de ska intaga denna regniga onsdag. Som vanligt måste de visa sig duktiga inför sina så kallade väninnor och namedroppar de icke-existerande 'smala' rätterna på menyn.
'OOOh, I really should have a salad, but I don't like Calamari, OOh, maybe the chicken salad. Oh dear, what is the fish today?'
Jag vaknar ur min lilla dagdröm där jag önskar att jag var kvar hemma i sängen med en god bok och en kopp te och hasplar ur mig dagens specials som klart och tydligt står på spegeln precis ovanför dem:
'Unfortunately we don't have the King fish like it says on the mirror, but instead we have a grilled Salmon on a bed of Polenta served with a creamy mustard and herb sauce.'
'You said that wrong, do it once again!' Den ena tanten, med 60-talsglasögon och gubbfrisyr plirar mot mig och ler elakt.
'Pardon? The fish of the day is Salmon.'
'Salmon is pronounced with a silent L, like this; Samon. You pronounced it wrong.'
Jag sväljer först, mest för att lugna mig själv och säger lugnt:
'Madame, first of all, I'm Swedish therefore my pronunciation sometimes might be slightly wrong. Second, and I apologise for saying this but the pronunciation of any fish is without importance when I have a fully booked restaurant to serve, so if you don't mind I would now like to take your order.'
Efteråt går jag med bestämda steg till Max vid baren och säger:
' One lemon lime and bitters to the cow on table 3'
Som vanligt är hans reaktion ett litet flin och resten av lunchen flyter på smärtfritt, utan lektioner i fonetik.

4 Comments:

Blogger Malou said...

Hahaha! Vilken subba!

1:06 pm  
Blogger elinlee said...

Jaa..det var ingen trevlig madame det inte, med andra ord: en BITCH!

3:00 pm  
Blogger Fredo said...

Hejdlöst roligt skrivet. Och det är ju då det blir bra. När det har hänt på riktigt. Sanningen överträffar alltid dikten. Jag tänker på Fawlty Towers, min favorit. Gubbjäveln som ryter att han ska ha en grogg men som aldrig får det är bland det roligaste som finns. Inte gubben i sig, men mr. Fawlty som håller på att spricka. Som vanligt.

Våga vara näbbig tillbaka på ett smart sätt. Men det är väl lättare sagt än gjort. ; )

9:28 am  
Blogger elinlee said...

Jag kan se Fawlty Towers om och om igen, nonstop, tack vare två fanatiska storebröder. Det är faktiskt också en av mina favoritscener, när Fawlty till slut skuffar karln framför sig in i baren helt vansinnig och gör drinkarna.
Vad det gäller att vara näbbig är jag oftast alldeles för snäll, sjukligt trevlig, men jag lär mig, sakta men säkert, att ge dem samma medicin tillbaka, fast inslaget i silkespapper.

3:08 pm  

Post a Comment

<< Home