Elin och Sime pa vift

Hello Tjena!
Nu ar jag och Simon pa nya aventyr, namligen i en campervan pa Australiens vastkust. Vi har fem veckor pa oss att kora 420 mil!
Sorgligt nog tvingades vi packa ihop hela lagenheten pa Grey Street forra veckan och lamna tillbaka nyckeln med tungt hjarta. Men sen bar det av till flygplatsen och da kom det gamla trogna respirret tillbaka i magen och allt kandes bra. Vi landade i Perth och tog oss till ett hostel i norra delen av staden, Northbridge. Forsta dagarna var ganska slappa, vi kikade lite pa stan och var allmant varma och svettiga. I fredags hamtade vi upp varan campervan pa Wicked campers. Med stora forvantningar pa malningen pa var bil gick vi med spanning ut for att ta oss en titt pa var nya van for fem veckor framover. NIT! Vi fick den absolut trakigaste och anonymaste bilen wicked nagonsin skrapat fram. Bilder pa aset kommer langre fram pa bilddagboken. Men men, vi svalde sorgen och borjade genast organisera oss infor trippen. En tur till Coles gav oss en bil full av konserver, mmm, konservmat.
For att ni ska slippa oroa er har vi aven bunkrat upp med 30 liter vatten, ifall vi skulle fastna lite fornojt ute i bushen.
Pa lordagen motte vi upp med en gammal jobbarkompis till mig som flyttat till Perth och kakade frukost. Sen bar det ivag soderut en svang. Simon korde som en gud pa vanstersidan genom hela staden, det ska han ha fetcred for.
Vart forsta stopp for natten, eftert ett skont dopp i havet, var Margaret River. Vi har kopt en bok over gratis/billiga campingplatser i hela OZ och med hjalp av den letade vi oss fram till en liten camping ute i odemarken. Vi hade en mysig kvall med pasta och underbar utsikt, dock hade vi totalt glomt att fylla pa alkoholreserven bland allt vatten och konservburkar. Fruktansvart orutinerat.
Igar fortsatte vi norrover, var plan var att stanna till tidigt for dagen och bara njuta av omgivningen. Efter x antal timmar, en eventuell bushfire bakom bergen, felkorning i staden, stopp for att kopa apelsiner langs vagkanten, desperat forsok att fa vaghanvisningar pa ett stromlost informationscenter hittade vi antligen ratt. Vi stannade till vid Singleton beach, en surfarstrand strax ovanfor Marundah dar vi till var gladje upptackte att det fanns grill, duschar, toalett och en stor tom parkering. Vi spenderade resten av kvallen pa stranden, grillade och badade och hade det allmant mysigt.
Nar det blev dags att sova lag vi(ok, jag!) oroligt och spanade ut genom fonstren med fasa for att se en arg polis/ranger komma for att jaga bort oss. Till slut fick jag ge mig och lyckades faktiskt somna, jag ar inte speciellt bra pa att vara olaglig. Jag vaknade naturligtvis mitt i natten, klockan 4, av den varsta madrommen nagonsin och vackte en yrvaken Simon med orden: 'Simon, mardrom, jag vill aka'. Min fantastiske karl satte sig, kanske inte sarskilt glatt men anda, bakom ratten och korde ner mig till macken vid vagen, kopte en kaffe till mig och vantade pa att jag skulle lugna mig sa vi kunde sova igen.
Idag har vi borjat kora mer norrut och ar just nu i Freemantle. Pa vagen hit blev vi stannade av en civilpolisbil. Det var sirener i varsta actionfilmsversionen och vi holl pa att svimma av nervositet. Poliserna, den ene en fornojd irlandare, visade sig vara extremt negativa mot var registreringsskylt men efter lite korkortsvisning, tjot om var planerade roadtrip var de fromma som lamm och vi kunde aka vidare.
Ja, sa har spannande kan det vara, pa vastkusten. Vi aterkommer snart med fler, forhoppningsvis galnare, historier.
Skot om er, vi tanker pa er!